nausikation

Nu har jag börjat blogga på ett annat ställe. Eftersom jag har lite objudna gäster här (mor och far), så får ni fråga mig vad den nya adressen är om ni vill fortsätta följa mina veckor! En ledtråd är att jag har bytt till Tumblr, resten är precis likadant.

Inatt tog vi avsked av Tore. Han bjöd upp till dans hemma hos sig. Mycket nytt folk, många roligheter. Många såna man borde känna men inte känner. Dagen har jag tillbringat runtom på söder med Hannes. Lunch på pizzerian, promenad upp på berg med fina utsikter och en runda till fotoaffären för att hämta ut Way out West-bilderna. Jag åkte hem och sov, kollade La Liga, tog ett bad och satte upp lite seglarbilder på väggen, till höger om världskartan.

 

 

 

Sitta vid ett köksbord, tugga i sig stora bitar chevréost med honung, dricka te och plugga matte med en bästa vän. Innan Ylvali kom hem öppnade jag dörren och så gick larmet till deras hus. Så jag satt utanför i en halvtimma vettskrämd över att aina skulle komma och ta mig. Det gjorde dem inte.

 

Jag är glad, men en dag som denna borde jag nog vara gladare. Jag vill vara gladare över det. Imorn kommer en liten utmaning, det blir kul!

 

Går runt med världens träningsverk ifrån konditionsträningen på idrotten igår, fick ett mail om att jag kom in på befälskursen och därmed kommer många dagar tillbringas i göteborg, har bytt ensemble. tog ett bad för att mjuka upp, tackade ja till befälskursen och förbereder mina hip hop-kunskaper.

 

 

Det där med befälskursen ger mig blandade känslor. Jag är så otroligt glad, men väldigt rädd. och för första gången på länge kommer jag behöva engagera mig i något.

 

tack. bra dag, fina miner.

På senaste tiden har det varit lite torrt här. Mycket har hänt och jag skriver hellre på den lilla sidan jag och Fanny har skapat bara för oss att läsa och skriva. Jag har hunnit 1. Vara på flower power-fest, 2. Lagat rödspetta mitt i natten med min pappa, 3. förlorat min plånbok och få tillbaka den. 

 

Dagarna har sett ut ungefär som på bilden längst ner. Jag har skrivit och läst, kollat på filmer som fick mig att gråta som en nyutploppad bebis. The Vow måste ni se. Väldigt girly men mest mysig. Jag har haft svårt för att vara ensam utan att drunkna i tankar, hormoner och känslor. Det är alltid lättast att glömma för stunden när man umgås med fint folk. Jag är omringad av så fina människor. 

sitter på toa. Tänker bra när jag bajsar. Svårt att formulera känslor. Tror att jag är glad. Lite priviligierad och prioriterad. Något oväntat och fint hände. lite för oväntat. Jag blev nog lite arg först för att jag var så oförberädd.  Jag är så feg här på bloggen. Skriver mest om saker som har hänt, inte alls saker jag känner. Jag vill ju skriva om promenader mitt i natten när två händer söker sig till varandra, känslor som brusar som kolsyra och kyssar som är lika värdelösa som alla mina dåliga vanor tillsammans. Någon sång ska jag våga tror jag. kanske.

 

En annan sak jag halft vågar är att lägga upp min (och Hannes) låt här på bloggen. Men jag gör det ändå. Var lite snälla, snälla. Och lyssna i bra hörlurar/högtalare.

 

 

 

Så många fina människor på ett och samma ställe, så mycket glädje i samma materia. Snart kanske jag kommer på något mer att säga, när mina känslor lugnat sig och jag har tagit igen all sömn.

igår på dagen var jag på loppis och fyndade en mockajacka och inatt bjöd jag upp till dans. Med mig hade jag mina vänner. Alla på samma ställe, Även Mika, som överraskade oss och inte tvärt om som det var meningen. Fanny hade förberett pastellfärgade vimplar för att matcha sommarens färger, och tillsammans åt vi den Linas matkasse-rätten som ylvali gjorde. Vi dansade, pratade, åt, drack, skrattade och mådde bra. Nu har vi samlat ihop oss och tillsammans med 3 alldeles för fina vänner har jag legat legat i min 2,10 säng och lyssnat på vädrets alla ljud.

Snart åker jag in till söder till Bondens loppis för att förhoppningsvis fynda något fint. Lyssnar på Jackson 5 för att ikväll är det boogie. Något otroligt boogie kommer att hända helt enkelt. Jackson 5 – Joyful Jukebox Music. Den här dagen/kvällen/natten/morgonen kommer att smaka gott.

 

 

Astrid Lindgren, Allra käraste syster

 

Jag minns när vi sa att de som bara har sin sammankoppling att prata om, de är båda tråkiga eller så har de ingenting annat gemensamt. Nu har vi blivit dem, dem som saknar dialog. Jag saknar förklaring till varför. Och en naturlig övergång var det inte. Ändå släpper jag det inte och ändå kommer jag alltid söka en chans. Jag behöver inte ens vara i närheten, bara inom synhåll. För att en gång såg vi varandra. Jag såg och blev sedd. För de gånger jag har sökt din blick, bara för att jag inte kan få det igen, vill jag i alla fall ge dig det. Så mycket delade tankar i två personers huvuden, så blandade känslor i två människors hjärtan. Jag hörde allt, utan att lyssna. Hade svårt att se bortom de skrattrynkorna jag faktiskt hade framkallat. Han såg mig, jag såg honom, vi såg varandra, det är nästan värt det mesta.

 

 

Nu är jag tillbaka tillsammans med de jag brukar gå längs korridorerna med, och tillsammans sitter vi längst bak i klassrummen också, precis som vi brukar. Så många ord har inte hunnis formuleras eller reflekterats än, men fy vad fint det känns att vara tillbaka.

 

photobooth 

Fair Isle var i särklass det vackraste ställe jag varit på. Vi låg emellan en fransk och en norsk personbåt som seglat över nordsjöns stora sjö, och runt om oss fanns grottor grävda av vattnets kraft. Där gömde vi oss eftersom några träd fanns det inte på hela ön. På hela ön fanns det 60 bofasta, och en liten skola.

 

Vi låg i en turkos vik där fåren sprang fritt och klipporna omringade oss. På morgonen slängde vi ut lotslejdaren och hoppade i det klara blå ifrån båten. 

 

 

En dag låg vi i viken. Den dagen utnyttjade vi igenom att gå till andra sidan ön och ha picknick. Det var så otroligt varmt att våra nyinköpta Shetlandströjor blev blöta av svett. Vi fick gå på en guidad fågelexpedition där guiden gick 20 meter framför oss och pratade i nästan kulingklassade motvinden. Men jag blev förtrollad av alla klippor och alla lunnefåglar och delas fina färger.

 

 

 

Jag och Mika har vetat vilka varandra har varit sedan 7an och haft massa gemensamma vänner, men det var inte förns i gymnasiet som vi lärde känna varandra och blev väldigt bra vänner. Mika är alltid så oerhört snäll och försiktig, men hon om någon vet hur man festar till det. Det finns ungefär bara en bild på oss och det är den fulaste såm någonsin tagist på mig. Men idag är det Mikas dag.