Torsdagen
skolan blandar in sig i livet utanför för mycket. Och det finns en stor chans att sommaren, som tidigare såg ut att bli min räddning, istället blir min rädsla. Många faktorer får mig på andra tankar än de jag borde fokusera på. Det var ett långt tag sedan jag vaknade upp och kunde känna att det inte fanns något att brottas med. Att det var en helt ny dag som inte var kopplad till gårdagens eller morgondagens händelser. Samtidigt var det ett bra tag sen jag var såhär glad och pirrig. Det är vår nu, och fjärilarna i min mage verkar veta om det.
På senaste tiden har jag jag lyssnat på en FN-soldat som höll en föreläsning, gosat, sovit för lite, haft ett sånguppspel, spelat rumble (nausikaa21 heter jag där), jobbat på båten som avslutades på sjukhuset och varit krasslig. Snart är det valborg och jag har ingen aning om vad som ska ske. Något oväntat får gärna hända.