nausikation

Om vi inte skulle veta skulle vi inte försöka kontrollera. Visst, kunskap ger makt, men utan den hade det inte funnits någon som brydde sig och kaloriintag, ingen hade rest runt jorden i ett flygplan bara för att det går snabbast. Och om bara vi hade vetskapen om att det finns ett snabbare färdmedel, hade den mänskliga girigheten tagit över än en gång. Men vad är tid egentligen? Kan inte ljuga, det är ett smart koncept. Sekunder som blir till minuter, minuter som byggs upp till timmar och timmar som gånger 24 blir lika med ett dygn. Dygn, vecka, månad, år. Vad skulle hända om vi sov när vi blev trötta, vaknade när vi vilat ut oss? Om vi tog på oss dunjackan eller festblåsan efter eget begär? Lärde oss saker efter erfarenheter och egen vilja, inte i skolbänken, 6 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Kunskap är något att värdesätta, men när det kommer till något ingen har kunskap om, någon kanske tror sig veta, men ingen vet säkert. Rymden bakom rymden. Universum och galaxer. Stjärnor, månar och planeter. Jag som spänningssökare har fastnat för alla konstellationer och fenomen, just för att vi inte vet. Ute i rymden finns ingen tid, ingen vishet eller begär.

Väderprognoser som visar sig vara helt åt helvete, aquarellemålande in på nattetimmarna, ett evigt tjat om hur ett litet pianoriff ska passa in på bästa sätt, svårigeter att sova när min hals hällre vill hosta, Känslor som ger sig av, ett skapande av lyrik och melodi som blir en helhet, två ostabila ben på rollerblades efter en moped. Förutom det mår vi bra, har spelat tennis och badminton, lekt med Hugo, tagit små promenader och power naps. Några kilometer ifrån Ljugarn, mot ostkusten tror jag, ligger ett fint mörkrött hus omringat av små stugor. Ut igenom fönstren ser man bara åkrar och en grusig gräsväg som tar en ända fram till uppfarten. I huset bor min farbror och faster. Här bjuds det på brieost och te till nattmat. Den ljusblå natthimlen över åkrarna lockar till en nattpromenad. När man andas in kan man känna en svag doft av fårbajs. Det är nästan en anledning för sig att komma hit. Här har jag en känsla av bekvämhet. Utifrån mina erfarenheter och vad jag har hört så skulle man kunna dra slutsatsen att det här är mitt hem. För mig finns det inte bara ett hem. Jag tröttnar lätt och vill vidare. Jag försöker att inte bli för beroende av något som går att förlora. Resenär. Såklart jag gillar att slå mig ner här och var, men aldrig för länge på samma plats. Jag klarar mig så gott som ensam under en lång tid, bara jag är fri. Och det är jag ju faktiskt. Lukter och tankar hör till platser. När tankar börjar vridas för långt och lukter blir för bekanta måste jag iväg. Sån är jag. Sen kan det vara väldigt fint att återvända till tankarna och lukterna om inte allt för lång tid.