Puls
Ylva-li och jag stod på bron, som leder över den lilla bäcken, och hörde blommorna sjunga och träden spela och bäcken nynna en melodi. Då tog Ylva-li mig så hårt i armen och sa:
"Allrakäraste Syster, ett måste du veta!"
Det gjorde så ont i hjärtat på mig just då.
"Nej", sa jag. "Jag vill inget veta."
"Allrakäraste Syster, ett måste du veta!"
Det gjorde så ont i hjärtat på mig just då.
"Nej", sa jag. "Jag vill inget veta."
"Jo, ett måste du veta", fortsatte Ylva-li.
Då slutade blommorna att sjunga och träden att spela, och jag kunde inte mer höra bäckens melodi.
Då slutade blommorna att sjunga och träden att spela, och jag kunde inte mer höra bäckens melodi.
Astrid Lindgren, Allra käraste syster
