nausikation

Jag minns när vi sa att de som bara har sin sammankoppling att prata om, de är båda tråkiga eller så har de ingenting annat gemensamt. Nu har vi blivit dem, dem som saknar dialog. Jag saknar förklaring till varför. Och en naturlig övergång var det inte. Ändå släpper jag det inte och ändå kommer jag alltid söka en chans. Jag behöver inte ens vara i närheten, bara inom synhåll. För att en gång såg vi varandra. Jag såg och blev sedd. För de gånger jag har sökt din blick, bara för att jag inte kan få det igen, vill jag i alla fall ge dig det. Så mycket delade tankar i två personers huvuden, så blandade känslor i två människors hjärtan. Jag hörde allt, utan att lyssna. Hade svårt att se bortom de skrattrynkorna jag faktiskt hade framkallat. Han såg mig, jag såg honom, vi såg varandra, det är nästan värt det mesta.