nausikation

I samma hörn som jag sitter i varje kväll, kollar jag på samma utsikt, dricker samma te eller häver i mig samma Arlas mjölk, ser jag något nytt. Något så obetydigt att jag inte tidigare märkt det. En vit fläck på det svarta fönsterbläcket. Vad mer har jag inte sett? Jag har sett så lite här i världen. Jag vill aldrig känna mig färdig med världen, aldrig känna att det inte finns något nytt att tro på och drömma sig bort till. Aldrig känna att något kan hindra mig. Den lilla fläcken blir så stor och synlig när man fått syn på den. Var kommer den ifrån? Hur har den hamnat där? En metafor som kan gå över styr.



sommar 2011

förövrigt har jag lämnat in 1ans sista uppsats och har nu 100% sommarlov.