konstellationsdrömmar
Jag har tänkt lite på det där med sommar och drömmar. Drommar och sömmar. Två ord som kan kombineras perfekt. Ni vet Drom, han i Spiderman som föddes i en manskropp och istället blir yngre och yngre och gör saker baklänges, tänker aldrig framåt i tiden. Och sömmar, när två ändor blir ihopsydda, lagade. Ni förstår säkert vart jag vill komma. Sommaren är den tid där drömmar tillåts. Tillåts att kanske verkställas utan stress över verkligheten. Att ha valmöjligheten att välja bort och bara låta sig själv repareras med musik, vänskap ultravioletta strålar och allt vad en livsfilosofi innebär.
