nausikation

Sedan vi sist hördes har jag sjösatt båt, kastat boll i skolan, varit på Lidingö Rock och sett mina vänner i Blue Line vinna. Gått på cirkus, gått i kyrkan, flyttat hem igen, lunchdejtat med världens bästa Norah på Hermans, hängt med Tiffi och träffat vänner som jag hade mycket att ta igen med. På nätterna har jag suttit vid mina fönster och kollat på rymden. Jag söker efter det oförutsägbara. Men mina 10 fingrar och resten av alla extremiteter kan bara utföra det min hjärna beordrar. Jag hindrar mig själv ifrån välja den enkla vägarna. Mitt spänningsbehov tar över och jag lyckas alltid, på något sätt, hitta det mest riskabla. Det som jag vet inte kan sluta bra. De små stunderna av eufori. Liv som inte längre är korsade. De som inte längre har någon anledning till att säga ett ord till varandra. Nu ska jag slå mig ner i soffan och se på Downton Abbey med mamma och pappa.